Gårdagen bjöd på fika med modern o fadern, samt med Duvan o Charmören. Balla Balder kikade med blöta ögon på Duvan....jag tror tycke uppstod. Charmören låg o spände sig i soffan. Fråga inte varför..det e det ingen som vet. Han e lite speciell...men det e nog därför vi tycker om honom...danskjäveln.

Sen huttade (Skånska för kastade) jag in Balla Balder i Pickisen o rullade vidare till nästa dansk...dvs Soldaten...min systers gubbe.

Hemma hos dom var det liv i luckan, ett styck gammal tant (Nuggi) på 13 jordsnurr (hund), två kattsingar (Vanessa o Sebastian) - dessa tre tycker att jag e en ganska värdelös typ som släpar dit en dryg valpusling. Kan inte säga att jag inte förstår hur dom tänker. Balla Balder skuttar glatt in o vill väldans gärna sitta nära, nära, nära tanten som morrar o visar sina tänder o med tydligt kroppsspråk säger "jag avskyr dig du äckliga sak". Tom jag som inte e hund hajjar. Men Balla Balder? Näddå "I WANNA PLAY"!

Tack o lov hade Soldaten sina tre små grisar där. Dessa barn är SKITBRA....dom kör verkligen slut på valpuslingens energiresurser. Springa, springa, kela, tugga. Han sover jämt som en klubbad valross på valium när man varit där.

Nåväl, lite kaos utbröt, Herr Balder la en kringla på vardagsrumsgolvet....den hade nog legat ett tag när vi upptäckte den. Ett under att ingen trampat där. Sen var det matdax för kåkens inneboende djur...detta va ju en upplevelse...för att Tanten Nuggi inte ska äta katternas mat så har de en liten hörna som är avstängd för större fyrbenta djur. Hindrade detta Herr Balder...icke...vi kan åla oss under soffan o smaska, smaska, smaska. Men sen kan man ju va en klumperöv o stampa i vattenskålen o tvätta parkettgolv med katternas dricksvatten...joddå....why not. Syster stod o fnissade med ett stycke olycklig Balder under armen o försökte steka fiskpinnar medan jag låg på alla fyra o svor med en disklase i näven. På köpet hade jag tanthunden i röven under hela detta upplopp.

Sen skulle tvåbeningarna ha middag. Balder fick sitta fint under min stol o bete sig som den mupp han är.

O som vanligt däckade han på hemvägen. Orkade knappt ta sig från bilen till hemmet. Latmasken!

Idag har han varit hemma ensam för första gången i sitt liv, ca 40 minuter o han va så duktig. Inte ett knyst från honom. Inte ens när jag kom hem o satte nyckeln i dörren. Min duktiga unge!

Tyvärr har han fortsatt dagen i juckandets tecken. Han blev 10 veckor i lördags. Ska man jucka i så tidig ålder? Men detta beteende kommer han inte långt med...tror han hajjade rätt fort. Katten stirrade på honom med blicken "du e ju HELT dum i huvudet". Töserna har inte mycket till övers för honom. Ronja har nog dessutom lite hämndbegär. Han nafsade henne i svansen för nån dag sen. O den damen ska man INTE dra i svansen om man har nån form av överlevnadsinstinkt i sig. Blev lite impad över att hon inte lönnmördade honom. Hon spöade polarens pitbull för några år sen. Den jycken va livrädd för katter resten av livet. Söta lilla Joshir - RIP!   (nej, det va inte Ronja som tog kål på honom, det va åldern).

Nu ska det bli ris, falukorv i cremefraiche samt lite lök, tomat o majs. Det kan la bli gött. E totalt jävla värdelös på matlagning så om bloggen upphör har jag brännt ner kåken o dött.  

~over&out~