Denna dag för exakt ett år sedan satte jag nyckeln i dörren o flyttade in i mitt älskade Devils Hill II. Mycket har förändrats, men förändringens vind blåser fortfarande runt knutarna.

Första julen firades tillsammans med mor, far, syster, Balder, Ronja o Kappi o husspökena.

Bortsett från ett mindre hundgräl så förlöpte kvällen lugnt o sansat, vi bytte ut det traditionella unospelandet mot röda tråden. 

Fick finafina julklappa o jag tror man blev nöjd med det jag gav oxå.

En riktig familjekväll till sena natten o sen sov alla över här i kåken.

På morgonen vaknade jag o med ett leende på läpparna insåg jag att denna juldagsmorgon bjöd på ett vackert rofyllt snöfall utanför mina fönster o Devils Hills ägor hade åter tagit färgen av ett vinterland...med ett själsligt ro som inte skulle vara länge började jag att vandra nerför trapporna för att möta upp familjen för frukost men väljer att göra en saltmortal nerför trappan o bryta foten (ja den e väl inte bruten, men den e svullen o blå o det går sådär att gå med den). Modern kom farande o står o glor på mig medan hon börjar gråta, fadern började stampa i köket, Balder tycker han ska tvätta mitt fejs, systerns hund fick ett anfall o började yla, systern va rätt tyst så hon kan ha svimmat. Önskar att någon sett min oerhört smidiga saltmortal, för det bara måste ha sett roligt ut....det känns så...överallt utom i foten för den känns inte alls rolig.

Jag tror jag ev. voltade...det kändes lite så.

Alla som känner mig har redan påpekat att "du har alltså gjort det igen"....tydligen.

Ser min chefs blick framför mig när han ser mig nästa gång....haltandens in genom portarna....händera har just börjat återhämta sig o då avrättar jag en ny kroppsdel.

Ja du käre tid.

Jag har bestämt att 2015 ska gå i hälsans tecken!

Bjuder på ett urval av julens pynt o Devils Hills små trädgårdsgäster.

~over&out~