Då va oktober här. Hösten har gjort sitt intåg. Vackra färger, krispig luft o man gör sig redo inför vintern.

Mysigt!

(Ja, jag vet att jag kommer gnälla över kyla o snö sen).

Men än e det dagar man kan sitta i trädgården o läsa tillsammans med sin kaffetermos.

 Renoveringen går sakta. Mina skithänder bråkar än. Men förhoppningsvis så kommer det bli bra snart.

För så här jävla snygg e jag i detta nu. Öm nåt så in helvete....men nån vis jävel sa att ont skall med ont fördrivas. Så vi hoppas på det.

Eftersom det e relativt nygjort så har jag haft smärre problem med allt o lite till. Toabesöken borde fan filmas för det måste va en syn för gudarna. Men oroa er inte, jag överlåter det till er fantasi att fundera över hur torkandet går till...

Han ser snäll ut den lilla monsterhunden. 

Snällaste o gosigaste lilla grynet. 

(när ekorrarna håller sig väck).

Jaha...vad har hänt i kåken då....ja det mesta har stått still pga ovan nämnda händer. Men jag lyckades få min rare far målarmästaren att sätta upp en gammal vinylapet jag köpte på loppis.

I vedbon har Lilla Fröken Gullviva flyttat in. Icke att man får klappa tösen, men hon har iaf mat o vatten o finfina gamla mangelkorgen full med halm som hon bäddar ner sig i. Som tack hjälper hon GlennJimmy att fånga mössen i hönshuset.

Även andra katter kommer på besök. Grannens skitungar kommer då o då. Melker o Tjorven, mycket rara barn, tyvärr tycker dom att det e lämpligt att följa med in i själva kåken, för dom har ännu inte stött på Fröken Stockholmare som e husets härskarinna....o det hoppas jag att dom aldrig kommer att göra...

Melker o Tjorven.

Ronja...med humöret. 

GlennJimmy, Tweety o Bella har fått nya kompisar. Ägget, Tussen o Signe. Ja dom ser lite skabbiga ut just nu, dom ruggar deluxe. Så nu får jag bara fjädrar o inga ägg.

Nåväl, ännu ett år har gått härute i friheten.

Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv

och sett människor komma och gå

jag sett skördarna gro på min torva

i ro medan storkarna byggde sitt bo.

Jag sett vårarna gry jag hört stormarna gny

jag sett vildgässsens sträck under kvällande sky.

Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv

och sett människor komma och gå.

Det är minnenas kväll det är frid i ett tjäll

bortom vägen, du minns deras namn.

Dom har funnit sin frid, efter oro och strid

har två människor kommit i hamn.

Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv

och sett människor komma och gå

vad som än drar förbi ett skall evigt förbli

det är kärlekens livsmelodi.

När vi trötta av år mot det okända går

följa kommande släkten väl i våra spår.

Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv

och sett människor komma och gå.

  (Text: Charles Henry Musik: Alvar Kraft)

~over&out~